42. Är det slut?

Dagen efter lögnernas slut? Kan det vara så? Är de slut nu? Är det slut på allt konstigt som inte jag fått ihop i min hjärna?

Mailade henne, men har ännu inte fått svar.

Jag hoppas verkligen att han förstår allvaret i situationen. Han säger att han vill det här med mig och var fruktansvärt ledsen igår. Har aldrig sett honom sådan och vill aldrig göra det igen. Så jag hoppas verkligen att det är så att jag betyder tillräckligt mycket för honom för att han ska kunna hålla sig till sanningen.

Fortfarande vet jag inte om han berättat allt... Och om det han berättat var sant. Han har lovat så många gånger att han sagt sanningen, så nu känns det svårt att tro på honom. Att lita på det han säger. Så jag vet inte om det är så här nu heller...

Oavsett vilket så känns det som det här är en version man som flickvän hellre vill höra. Så jag antar att jag väljer att tro på det här, för min egen skull. För att annars krossas mitt hjärta totalt och då orkar jag inte mer. Det får vara slut nu. Får vara nog.

41. Nio månader med lögner

Jag trodde de var slut. Jag hoppades att de var över. Men inte då... Lögnerna hade tydligen bara börjat...

Efter nästan nio månader får jag reda på att han ljugit för mig sedan början. Att det är därför allt varit så kryptiskt och konstigt. Att det är därför jag inte fått ihop det. Kanske äntligen fått höra något som börjar likna sanningen. Jag vet inte, för jag vet ju inte om jag kan tro på honom nu heller - inte när han ljugit för mig så många gånger innan när vi pratat om det.

Så vad händer nu? Kommer jag någonsin kunna förlåt? Våga lita igen? Tro på det han säger? Hur vet jag att han talar sanning nu. Är det värt det? Vill jag det här?

Hela min värld är ur balans. Jag har inte kunnat sova inatt. Vaknat och snurrat runt, skrikit i sömnen utan att det kommer något ljud. Och ångesten. Ångesten som finns där inom mig. Värken i magen och illamåendet som tränger upp. Tårarna som rinner. För min skull. För min egen skull. Jag tycker faktiskt synd om mig själv. För det här känns för jävligt. Så här ska det inte vara. Så här ville jag inte ha det. Han är någon annan än den jag trodde... Är det värt det? Går det ändå? Vill jag ändå? Jag vet inte.

Jag vet ingenting.

Ingenting...

För allt är bara lögner och falskspel och jag förstår inte varför. Varför? Vill han vara någon annan? Ha ett annat liv? Vad handlar det om? Jag försöker vara klok och se bakom hans lögner och svek. Vad var meningen? Trodde han att jag skulle tycka det var bättre? Att han skulle framstå som bättre? Är det vad han sagt till sina kompisar för att imponera på dem? Jag förstår inte... Och det gör ont. Helt sjukt ont...

Vad händer nu?

40. Bilinköp

Det är helt galet vad tiden går. Livet känns bra och allt flyter. På tisdag åker N och jag med min familj på semester i två veckor. Ska bli så underbart härligt med sol, bad och någon som bäddar sängen åt en varje dag. All inclusive på hotellet och det är man ju inte direkt bortskämd med.

I över en månad har vi farit runt hela Göteborg och provkört bilar. Jag behöver en bil i jobbet och så tänkte vi att det kan ju vara bra att kunna åka på semester, hälsa på familj och vänner eller bara en sådan grej som att åka och storhandla istället för att alltid handla på dyra Hemköp här på gatan. Så slutligen bestämde vi oss och i måndags beställde vi en ny Kia Cee'd i deras nya blåa färg. Det blir en miljöbil, så vi kommer kunna få gratis boendeparkering och den kommer vara klar så vi kan få den om cirka tre veckor. Det blir helt perfekt eftersom jag då kan jobba massor direkt efter semestern.

Det verkar visst som man kommer bli arbetsnarkoman... Men det är så himla roligt och jag trivs så bra med alla människor jag träffar, så det får bli så fram tills dess ungarna kommer och tar tid från jobbet.

Nej, jag är inte gravid än och det tar väl ett tag till innan det blir aktuellt. Inte så att vi inte pratar om det, för det gör vi, men någon måtta får det väl vara på alla snabba beslut. Två veckor efter att vi träffades flyttade vi ju ihop och nu - drygt ett halvår senare - har vi köpt en sprillans ny bil på sex års avbetalning. Det betyder väl ändå att man på något sätt tänker att man ska leva ihop ett bra tag till. Och det känns helt bra.

39. Mardrömmar och lögner

05.17. Jag stirrar panikslaget på mobiltelefonen som ligger på nattygsbordet. Jag andas häftigt och stötvis. Ångesten sitter långt upp i halsen och paniken närmar sig. Illamåendet på sin plats, såklart. Så kommer de. Tårarna. De går inte hålla tillbaka. Han tittar yrvaket på mig, frågande. "Jag drömde" förklarar jag. Han mumlar till svar "Jag förstod det" och så lägger han armen om mig och drar mig till sig. Men jag vet inte om jag vill det just då. Jo, det klart jag vill, alltid vill jag att han ska hålla om mig, att han ska älska mig. Men det var om honom jag drömde och drömmen är fortfarande för nära. 

Vi höll på att greja i en lägenhet - eller rättare sagt - jag höll på att samla ihop tvätt som låg utspridd överallt och var irriterad över att han inte lade sin smutstvätt i tvättkorgen. Så hittade jag någonting, vad det nu var, som gjorde att jag förstod att det inte var så länge sedan han haft en förhållande senast. Och sedan var det fler och fler saker som tydde på andra tjejer och även om det varit före mig, så blev jag frustrerad, eftersom han inte sagt alls det här när vi pratat om det flera andra tillfällen. Hur som helst så gick jag ut i köket, där han satt och bläddrade i någon tidning. I min irritation härjade jag runt där, bland hans smutsiga skjortor och badlakan, och morrade åt honom. Jag frågade honom hur många han haft sex med. Lite urskuldande såg han upp på mig från vad-det-nu-var-han-bläddrade-i och svarade "Lite över trehundra". Jag fick panik och kände hur strupen snördes åt. Illamåendet sköljde över mig och jag tänkte springa in på toaletten och kräkas. Istället tog jag första bästa hög med tvätt och kastade om kring mig. "Fy fan, för dig!" Han hade ljugit för mig om alldeles för mycket saker...

05.42. Har fortfarande den där panikkänslan i kroppen. Jag hör honom vrida sig i sängen. Bestämmer mig för att inte sitta här mer, utan kryper ner hos honom istället. Han ska ändå snart gå upp...

38. Lägenhetsuthyrning

I måndags kväll var en klasskompis hemma hos N och kikade på hans lägenhet för att eventuellt kunna få hyra den i andra hand. När vi pratade då sa hon att det berodde på hur snabbt hon kunde bli av med sin lägenhet i så fall och att hon absolut var intresserad utav den. Igår ringde hon och berättade att hon pratat med sin hyresvärd och det var absolut inga problem att få den uthyrd till någon annan. Därför ska vi ses hemma hos N ikväll och gå igenom vilka möbler och andra saker hon vill ha kvar i lägenheten, så vi kan ta upp resten och ställa det på vinden istället. En hel del av hans saker har vi ju redan flyttat hem till mig och nu är det väl egentligen bara soffan kvar - hur vi nu ska få plats med den i mitt lilla vardagsrum... Men det ger väl sig. 

Jag börjar fundera på om jag verkligen vet vad det är jag ger mig in på. Imorse, när jag stod i duschen, tänkte jag över mitt liv och undrade vad jag egentligen lyckats uppnå. Jag har inte varit ute och rest jorden runt. Jag har inte varit ute och legat runt med halva Göteborg. Jag har inte knarkat ner mig på någon skum fest. Vad har jag gjort egentligen? Jag bodde i Borås ett tag efter studenten, jobbade i två år där. Sedan flyttade jag och exet närmre stan och han började plugga. Jag pluggade också ett tag, men hoppade av efter en och en halv termin och vikarierade på dagis istället. Det gjorde jag nästan ett år, innan jag började jobba på ett annat ställe ett halvår. Därefter började jag plugga på högskolan och har nu läst fyra av mina sju terminer. Så vad sjutton har jag egentligen lyckats prestera? Jo, jag vet hur det är att jobba, jag vet hur det är att vara sambo, jag vet hur det är att vara den som tar ansvar för allt och hur man sköter ett hem och betalar räkningar. Det kan ju vara bra för någon gång i framtiden... Eller tja, det är ju sådant jag gör hela tiden. Lagar mat, städar, tvättar, betalar räkningar. Sådant kul. 

Hur som helst så funderade jag vidare på vad jag hade velat göra annorlunda. Jag hade velat flytta utomlands. Bo i England ett år, eller i Californien - jag var ju där i nästan tre veckor i höstas och hade det helt fantastiskt! Bodde hemma hos min amerikanska kompis och hos en del av hennes kompisar när vi bilade runt i staten. Dit hade jag lätt kunnat flytta... Jag hade kunnat tänka mig jobba som au pair ett år - jo, jag vet att det är skitdåligt betalt och tufft slitgöra, men det hade kanske varit kul? Jag hade velat resa mer... Fast jag har nog rest en del ändå. Brukar åka till min kompis i England en gång om året och på minst en solsemester och två skidresor. Jag kanske har haft det rätt så bra ändå? Och det går ju ändå inte ändra på det som har varit... Jag åker till Grekland en vecka i sommar och till Tunisien två veckor i höst. Vi ska ut och segla, åka ner till mina föräldrars husvagn i Skåne och njuta av den svenska sommaren.

Jag antar att det bara är mycket med allt just nu. Har inämningar i skolan hela tiden den här kursen och det är tufft. De dagar jag inte är i skolan själv vikarierar jag på skola och fritids. Sedan är det klart att allt med N påvekrar också. Det är ändå en ny människa i mitt liv, som inte fanns där för två månader sedan. Man håller fortfarande på att lära känna varandra och jag känner inte riktigt att jag har det utrymme nu, som jag hade med mitt ex. Samtidigt var det ju det som var problemet med oss - att vi bodde ihop och att jag var så fruktansvärt ensam i vårt förhållande. Nu har man ju en kille som faktiskt vill träffa en och som vill komma hem, så man kanske bara ska vara nöjd med det. Och jag har dessutom ansträngt mig för att träffa mina vänner mer än vad jag någonsin gjort. Det känns skönt att ha dem. Att kunna få träffa dem och ventilera tankar och funderingar om livet och relationer. Och jag vet att de är glada för mig och de gillar N - till skillnad från att det faktiskt var få av dem som gillade exet. Så det är skönt, antar jag. Och trots allt blir jag ju glad av att träffa N och att vara med honom. Jag mår bra då. Det är väl bara det att man känner att det börjar smyga sig på, det där med vardagen... Någon måste diska, någon måste städa.... Och det blir rörigt hemma och vi ska leva ihop på 46 kvadrat och det är svårt att vara ifred då. Men jag vill inte ha det annorlunda. Inte alls. För han är underbar och jag är kär.

37. Att dejta

Jag tycker det är fascinerande det här med internet och att träffa människor så. När jag började hänga på den där dejtingsidan kunde jag ju aldrig tro att jag några månader skulle flytta ihop med en kille jag träffat över internet. Det fanns inte på min världskarta. För mig var det mer så att jag var nybliven singel och behövde träffa lite killar - ett bra sätt att se vad som fanns där ute helt enkelt. Och om det ledde till lite hångel eller till och med ett ligg, så fine. Men så blev det en sambo utav det hela. Där ser man...

Jag fick en förfrågan från www.2minuter.com om jag ville finnas med bland deras bloggare från deras dejtingsida. Så varför inte. De är ett nytt företag som kommer ägna sig åt speeddating, sådär som man sett på tv liksom. Det var ju typiskt att man fick kille innan man hann testa på något sådant. Hahaha.... Men jag har flera singelkompisar som kanske kunde vara intresserade av det. Låter ju kul i alla fall.

På tal om dejter så pratade jag med K igår, som jag träffade ett tag efter att exet och jag gjort slut. Har haft lite sporadiskt kontakt till och från. Det känns ju fantastiskt roligt att kunna ha en kille man hade sex med ett tag och som man aldrig ville något mer med. Han var tydligen fortfarande lite upprörd för att jag gick hem den där natten, när han hade somnat. Det var lite lustigt. Vilken bitch man är. Haha... Hur som helst så pratade han om att han behövde en riktig flickvän, så jag lovade att ta med honom på något framöver så han får träffa lite nya tjejer. Intressant att man försöker tussa ihop ett gammalt ligg med sina kompisar. Men han är rätt ok ändå - ingen jag hade velat ha något ihop med, men passar kanske bättre för någon annan. Om inte annat så har jag flera tjejkompisar som skulle må bra av att få ligga lite...

36. Otrohet

Jag är ganska bra på att analysera saker. Att fundera, sönderdela och lägga in olika värderingar. Det är inte alltid så bra. 

Alldeles precis satt jag och kollade igenom bilder på exet på Facebook. Minnen om hur kul man haft det och hur bra allt var en gång i tiden. Och hur det sedan gick utför, hur man bara hade kul ihop när det var fest och andra var med och när man inte längre hade något att prata med varandra om och inte heller ville träffas över huvud taget. Hur båda försökte vara så upptagna som möjligt för att slippa vara hemma och träffa den andre. Sedan kommer de där funderingarna över var det var det gick snett. När.... Jag vet inte. Jag har ingen aning. Och det spelar kanske ingen roll heller. En jobbig sak som påverkade var min bästa kompis.

Exet och jag hade flyttat ihop och bodde i en tvåa i Borås. Jag vet inte exakt när det var, vi kanske hade bott ihop ett halvår. Hur som helst så hade vi några kompisar över på fest och skulle gå ut. När vi sedan kommer hem är det dags för att efterfesta, ja alla skulle ju sova över, eftersom de hade såpass långt hem från Borås. Jag tror vi var fem stycken och alla är ganska fulla. Jag sitter och pratar med en av mina vänner och går plötsligt in i sovrummet av någon anledning. Där ligger mitt ex och min bästa vän i sängen och hånglar och hon har ena handen på väg ner i hans byxor och håller på att knäppa upp dem. Jag ropar hans namn irriterat och han reagerar, sätter sig upp, skakar yrvaket på huvudet. Drar med honom ut i köket och undrar vad fan  han håller på med. Han vet inte. 

Dagen efter, när alla åkt hem, försöker jag prata med honom, men han minns inte vad som hänt. För två veckor sedan träffade jag min före detta bästis. Hon hade flyttat hem till stan efter att ha bott långt upp i norr och pluggat i flera år. Vi hade väldigt dålig kontakt under den tiden. Efter ett tag drar hon undan mig och vill prata om den där kvällen, som jag vid det här laget faktiskt hade glömt bort, och ber om ursäkt. Hon är uppriktigt förstörd över hur hon betett sig och att hon hånglade med mitt ex där på utestället. Där på utestället? Va? Där OCKSÅ? Ja, tydligen... Jag förklarar för henne att det hade jag ingen aning om, däremot det som hände i min säng. Hon har inget minne av det och bryter nästa ihop av skulkänslor och dåligt samvete - med all rätt. Hon frågar om jag hatar henne. Det gör jag inte. Även om hon var min bästa vän, så var det han som var ihop med mig. Och som det är nu spelar det ingen roll. Vi är inte ihop längre, kommer aldrig bli igen och dessutom är varken hon eller jag samma människa idag som vi var då. Men det klart att ärren finns där någonstans och det klart att det påverkar hur jag tänker och känner i det förhållande jag plötsligt befinner mig i nu.

Efter att vi hade gjort slut sa mitt ex att han aldrig någonsin varit otrogen mot mig. Jag undrar vad hans definition på otrohet är... 

35. Shoppingtur

Idag ska vi åka till IKEA. Vi ska köpa en byrå som passar in med resten av möblerna i mitt sovrum, så att han får plats med sina kläder. Nu är det på riktigt. Nu flyttar vi ihop. Det är i och för sig inte jättestort - jag har en tvåa på 46 kvadrat - men ett tag framöver ska det nog gå bra.

Tidigare i veckan har vi dessutom varit och kikat på några bostadsrätter tillsammans. Det är väl kanske inte riktigt aktuellt just nu, men så småningom kanske. Vi har även ordnat så vi har möjlighet att få lån tillsammans ifall det är så att man skulle hitta någon lägenhet vi absolut skulle vilja ha. Så, så var det med den saken.

Vi spenderar en hel del tid tillsammans och har det bra ihop. Vi pratar om det mesta och däremellan pussas och gosar vi. Igår var vi lediga båda två, vilket gjorde att vi inte kom ur sängen förrän klockan nästan var halv fem. Och då var vi ändå uppe vid åtta för att tvätta. Så mellan tvättstugan och sängen var där vi rörde oss under tiden som resten av landet arbetade. Det var intressant... 

Jag funderade över det där med hur mycket sex som är "normalt". Med mitt ex kunde jag känna att jag var nöjd om vi hade sex en gång varje eller varannan vecka. Och så var det i flera år av tiden vi var ihop. Nu skulle jag få panik om jag inte fick ligga med N oftare än så. Igår, under tiden vi tvättade och så, blev det fyra gånger och så kom vi sena till hans jobb där vi skulle hämta en bil för att kunna shoppa på IKEA idag, så den stackaren som skulle ge honom nyckeln fick stanna över efter arbetstid. Så kan det vara!

34. Förändringar

Jag tittar på honom, ler och tänker för mig själv att jag har det riktigt bra. Det känns så skönt. För varje dag som går växer kärleken och jag blir varm i kroppen, det pirrar, bubblar, sprudlar. Det är kärlek. 

Han är bra för mig, gör saker för mig, bryr sig om mig, tar hand om mig och jag känner mig trygg, glad, lycklig. 

Min syster tog studenten häromdagen. Då hade han fixat en så häftig bil och körde henne och hennes kompis. Min syster strålade av lycka och han fick nog en hel del pluspoäng från mina föräldrar också. De gillar honom och det känns skönt. Jag antar att de märker att han får mig att må bra och det är det som är viktigt för dem.

Igår pratade vi om hur vi ska göra med allt. Han är i princip alltid hemma hos mig. Jag tror det är två nätter på över en månad som vi inte har sovit ihop. Så det vi kom fram till är att faktiskt hyra ut hans bostadsrätt i andra hand och att han flyttar in här på riktigt. Adressändring och grejer... This is getting even more serious. And I like it. I like it a lot. 

Så det kommer bli en tur ut till IKEA och införskaffa en byrå till som ska vara i sovrummet. Det är dåligt med förvaring här i min lägenhet, så för att få plats med hans kläder behöver vi mer lådor. Sedan antar jag att jag behöver rensa en del. Hans soffa ska hit och mina fåtöljer ska bort. Vet inte än om vi ställer dem i hans lägenhet, eller bara tar upp dem till förrådet. Tanken är väl att försöka hyra ut hans möblerad. Och det finns ju en hel del folk som söker lägenheter här i stan, så det borde inte vara några problem alls egentligen. Det handlar väl egentligen mest om att hitta någon som känns som en person som man vill ska bo där, någon man litar på. 

Så just nu är livet väldigt härligt. Han har åkt iväg på kalas hos sin kusin idag. Jag ska på min kusins konfirmation. Så för båda av oss är det väl läga att prata med våra respektive familjer om våra planer om att bo ihop på riktigt. 

Imorgon ska vi iväg med hans föräldrar och sätta båten i sjön och få på masten. Det blir intressant. Jag kan noll om båtar och N har sagt till mig att vi ska ut och segla och grejer i sommar, så det är väl bara att försöka hänga med på så mycket som möjligt, så man lär sig...

33. Ytterligare en dag i livet

Idag är det bättre. Det känns bättre. Jag orkar inte vara ledsen på honom mer. Jag vet att jag behöver jobba på min egen självkänsla med. Vi var på fest igår, hos en kompis till honom. Det var en hel del folk där. Vi stog ute på balkongen och pratade ett tag - bara han och jag. På bussen till festen hade jag varit sur och ledsen, forfarande över de där bilderna och inte velat prata med honom. Jag var nog inte så snäll.

Hur som helst så kände jag att jag ville be om ursäkt över hur jag ändå betett mig, men också förklara för honom att jag inte kunnat släppa det där. Han lyssnade och förklarade att han tagit bort bilderna, att han inte alls ville göra mig illa på något sätt, att det bara blivit fel, hur mycket han tycker om mig, bad mig lita på honom, att det bara var mig han ville vara med. Och så vidare. Det kändes bättre. Och jag tycker ju så mycket om honom. Men så vill man inte vara en svartsjuk bitch, men någonstans finns det gränser. 

Jag är kär, men ändå rädd att bli ensam. Det är min största rädsla i livet. Ensamheten. Att inte ha någon. Att inte vara viktig för någon. 

Men nu får det vara bra. Han har bett om ursäkt, flera gånger om, lovat att det bara är mig han vill ha, mig han vill vara med, tagit bort dem ur mobilen, bett mig lita på honom. Och vem är jag då att inte ge det en chans? Att inte våga försöka lita på honom? Det är ju honom jag vill ha, honom jag vill vara med. Och det känns bara bättre och bättre. 

32. Spöken från förr

Jag har funderat en del över det där med kärleken. Jag har varit ihop med två killar innan. Den första hade jag ett förhållande med i nästan två år. Det var från åttan och en bit in i gymnasiet. Därefter var jag singel ett halvår ungefär och sedan blev jag ihop med exet. Och det varade ju, som du redan läst, fram till i julas ungefär. 

Nu är jag och N ett par - helt officiellt. Vi träffar varandras vänner och familj, pussas på stan och är nog ganska kära över lag. Det är bra. 

Det som jag kan känna är lite annorlunda nu, till skillnad från mina tidigare pojkvänner, det är att N haft flera flickvänner innan. Så häromkvällen hade vi vår första konflikt, i just det ämnet. Vi låg i sängen och pratade med varandra och så höll han på med något i sin mobiltelefon. Det visade sig då att han låg och kollade på bilder i sin mobil på sina före detta tjejer, som tydligen hade varsin namnad mapp. Det kändes inte bra. Inte bra alls. 

Senare på kvällen pratade vi om det. Jag var ledsen och han var ledsen att han gjort mig ledsen. Att han inte tänkt på det så och att han haft ett "speciellt förhållande" med den ena tjejen och han ju tagit en del bilder på henne (typ à la Slitz) eftersom hon varit modell och så vidare. Och tydligen var det så att han gillade bilderna, för att han själv tagit dem och så vidare och inte för motivets skull. Men jag vet inte och jag har funderat på det sedan dess. Om han nu vill vara med mig - varför har han då massa bilder på sina gamla tjejer i mobilen? Hur seriös är han? Det där med självkänslan bara rasade i botten och det är ju verkligen jättekul att ha en kille som har utviksbilder på sina ex som han kollar på när han är med mig... 

31. En uppdatering

Det har varit längesedan. Och det har hänt så mycket...

Jag är helt tokkär och vi träffas hela tiden. Han håller om mig, pussar på mig och vill inte gå härifrån när han måste till jobbet. Han är underbar. Vi skrattar ihop, pratar om allt och bara ligger i sängen och ser varandra  ögonen. Han har världens underbaraste ögon. 

Och vi är ett par. Jo, jag är inte singel längre. Det är härligt! Att ha någon som tycker om en så... V går på stan och håller varandra  handen - han har sköna händer att hålla i. För drygt en vecka sedan var han med hemma hos mina föräldrar och träffade dem och mina syskon. Och han överlevde. I måndags var vi på middag hos hans familj. 

Jag är helt hjärntvättad - det enda jag kan tänka på är honom. Och det är ok att det är så. Helt ok. Helt underbart. Tokkär...

30. En fullspäckad helg

Har träffat N hela helgen. Efter att han hade jobbat i lördags åkte vi ut till Kållered och gick i affärer för att kika på möbler och sådant. En kompis till honom ringde, så vi bestämde att han och hans tjej skulle komma hem på middag till mig på kvällen. Så N och jag tog en tur till mataffären och handlade mat.

Efter det åkte vi förbi exet, för han hade lagt beslag på alla strömkablar till datorerna i samband med att vi flyttade isär. Så jag fick två av honom. Det var jättekonstigt att se honom igen - hade ju inte gjort det sedan vi flyttade isär för drygt en månad sedan. Han såg trött och sliten ut. Det kändes väldigt konstigt att N följde med, även om han satt kvar i bilen när exet kom och mötte oss. Men det gick bra och jag överlevde i alla fall. Exet frågade mig hur jag mådde och jag svarade att det var bra och log. På något sätt kände jag mig sorgsen över att hur han såg ut, men han kanske bara hade en dålig dag - de hade tydligen varit på fest dagen innnan. 

Hur som helst så skulle mamma ha en present till sin väninna som fyllde 50, så på vägen från exet åkte vi förbi väninnan. Mamma, hennes man och min bror mötte vi på parkeringen, så inte nog med att jag träffade mitt ex när N var med - han fick också hälsa på delar av min familj. Men det verkade gått bra, för mamma skickade sedan ett sms och skrev att han verkade gullig och att hon var glad för mig. Så det var skönt. Verkade som N överlevde eftermiddagen med.

Så efter att ha hälsat och grattat snabbt förklarade vi att vi skulle hem och ha middag, så vi tog bilen tillbaka till mig och började med maten. Gästerna kom och efter att besviket bevittnat Earth Hour-klockslaget, då det inte hände någonting, från berget gick vi in och åt.

N stannade hos mig och vi hade en mysig kväll ihop. Både lyckades somna på överkastet och han väckte mig vid halv fyra och undrade om vi inte skulle gå och lägga oss på riktigt. På morgonen skulle han iväg och jobba några timmar och när han slutat fick jag ett sms där han undrade om jag skulle med och sparka boll. Jag, fotboll? Jodå, klart man hängde på, trots världens sämsta kondition och att jag inte spelat fotboll på sådär 8-10 år. 

De kom och plockade upp mig och så var vi iväg några timmar. Jag hade så roligt. Var helt slut efteråt och fick ett rejält blåmärke ovanför knät och sträckte mig i ena ljumsken på något sätt, men annars så. Vi tog en tur till ett indiskt ställe och åt mat. N bjöd, vilket var typsikt trevligt.

Efter det åkte vi hem till honom och hämtade lite grejer och sedan tillbaka till mig. 

Igår pratade jag med mamma också och hon sa att vi var välkomna hem till dem på middag på fredag. Båda mina systrar skulle komma hem i helgen och den ena ha med sin pojkvän som jag inte träffat än. Så jag pratade med N om det och tydligen så är det i alla fall så pass seriöst med oss att han ville utsätta sig för att träffa min galna familj. Så det ska bli jätteroligt!

29. När blir det seriöst?

Jag sittter ensam hemma i min lägenhet och lyssnar på musik. Snart ska jag ta och hoppa in i duschen, så jag kan få snyggat till mig i håret. 

Hade N över på middag igår och efter det var vi och spelade biljard. Jag förlorade ganska mycket. Men det var kul i alla fall. Sedan åkte vi hem hit, så jag fick vinna över honom på TP. Det var bra. Jag gillar att vinna. 

Han har nyss åkt härifrån efter en härlig morgon med massor med kramar och gos. Håller på att falla brutalt för honom och jag vet ännu inte om det är bra. Men jag tror det. Vill ju bara att han ska känna samma för mig. 

Ska träffa honom senare igen. Ta en tur ut till IKEA ihop. Måste ju vara poäng för sådant. Haha... När man börjar gå på IKEA ihop - är det fortfarande att man bara dejtar lite då, eller är det mer?

Så konstigt - han gick precis och jag längtar redan efter honom. Han har så sjukt fina ögon. Och så luktar han så gott. Blir alldeles lycklig när jag tänker på det...

Så hur vet man då när det blir mer seriöst än att man bara dejtar någon? Får klura på det de närmsta dagarna och se vad som händer helt enkelt.

28. Dagen efter våffeldagen

Igår var det våffeldagen och jag var hemma hos N på våfflor och mys. På bussen hem till honom fick jag sms från J, som undrade hur jag haft det i Sälen. Jag svarade bara kort att det varit toppen. Funderar över om jag borde säga något till honom om N. Men samtidigt så är det ju inte som jag har en förhållande med någon av dem egentligen - särskilt inte med J - och jag kan inte direkt tycka att jag ska säga något bara sådär heller, taget ur luften. Det skulle bara bli konstigt. Men jag känner inte alls något intresse av att träffa honom mer. Det jag kommit fram till var att han inte alls var min typ. Jag behöver en kille som är mer självständig, snyggare, roligare och mer som jag. Eller kanske mer som N? 

Börjar bli farligt intresserad av honom och hoppas bara att jag inte kommer bli sårad. Det är mitt största problem just nu. Och jag vill inte vara för på heller så jag skrämmer iväg honom, men samtidigt så vill jag ju träffa honom. 

Han är verkligen hur gullig som helst. Som sagt, så var jag ju hos honom igår och åt våfflor. Efter det kollade vi på en film, men i slutet av den så lyckades jag somna i soffan. Jag var helt slut. Vaknade av att han satt och strök mig över håret och log mot mig. Han har så fina ögon. Blir alldeles varm av att titta på honom... Hur som helst så gick jag upp för att borsta tänder och ta bort sminket och efter det kröp jag ner i sängen hos honom. Låg och pratade och kramades och lite till fram tills dess att ingen av oss orkade vara vaken längre.

Imorse så körde han mig ner till centralen så jag kunde ta bussen till skolan. Och pussades innan jag klev ur bilen. Härligt, härligt... 

Nu sitter jag i ett grupprum med min kompis J. Hon ser mig stirra flummigt in i väggen och frågar "Vad är det med dig? Är du kär eller?". Och jag bara skrattar som svar.

27. Efter helgen

Resan blev kanonbra. Vi fick massor med härliga åk i backarna, god mat, en del partajande och bastande och så naturligtvis kärlek. När vi åkte upp kände jag ju inte någon av killarna egentligen. N hade jag träffat två gånger innan. Och trots det så blev det jätteroligt.

På dagarna åkte vi skidor och på nätterna fick jag ligga och kramas med N - hur härligt som helst. Och i princip hände det inte mer än så på alla tre nätterna där uppe. Istället bestämde vi att han skulle stanna hos mig natten mellan söndag och måndag, och så blev det.

Så på söndagen, efter att han släppt av de andra killarna som var med där uppe, så åkte vi hem till mig. Ganska så snart blev det dags att lägga sig - klockan var ändå halv tolv på natten när vi kom hem. En hel del kramar och pussar ledde vidare till att vi också hade sex där på söndagsnatten. Och efter det bara vi höll om varandra och somnade till slut, efter ännu fler pussar och kyssar. 

På morgonen hade ingen av oss bråttom iväg, så vi låg i sängen och gosade flera timmar. Till slut var han ändå tvungen att åka och jobba och jag blev ensam hemma igen. Och ganska snart började jag åter längta efter honom. 

Igår kväll skrev han till mig och frågade om jag ville komma till honom imorgon på våfflor och mys. Naturligtvis tackade jag inte nej till det, utan imorgon kväll sover jag hos honom - hur mycket sova det nu blir...

Fick sms från honom att han tycker om mig. Det kändes bra. Jag tycker om honom också. Det här känns mycket bättre än vad det gjort innan, som med J. Frågan är bara hur jag ska förklara för honom att jag, som inte ville slänga mig in i något, har fastnat för någon annan.

26. Hur blev det så?

Jag är i Sälen. Hur hamnade jag här?

Igår var jag hemma hos N. Han kom och hämtade mig och så åkte vi och köpte mat. Åkte hem till honom och åt, kollade på film. Helt trevligt. Han är söt. Me like... Till slut blev klockan hur som helst dags att åka hem, så han följde mig till bussen och kramade om mig. Strax efter jag gått och lagt mig fick jag sms. Så vi skickade fram och tillbaka en stund och rätt var det var, så hade vi bestämt att jag skulle åka med honom och hans vänner upp till Sälen idag. 

Så sagt och gjort, strax efter lunch kom han och plockade upp mig och vi hämtade de andra killarna. Har haft en kul bilresa och det verkar som det kommer bli några bra dagar här uppe. Det roliga är att jag verkligen inte är en impulsiv människa alls, utan alltid brukar planera allt jag gör i minsta detalj. Så hur sjutton hamnade jag här? 

Har bäddat precis. Delar sovrum med honom, så vad som helst är möjligt.

25. Upptagna killar

Igår var det fest. Vi var hemma hos en kompis och roade oss med att dricka tequila och annat gott. Efter några timmar där åkte vi in till stan och gick ut.

Under kvällen hade jag halvflirtat lite med en kille som jag, efter ett tag, fick höra hade flickvän. Det verkade dock inte hindra honom från att flirta tillbaka. Så vi pratade faktiskt till och med lite om det. De hade varit ihop i några år, men det verkade inte som det var sådär jättebra. Hur som helst så gick kvällen och vi var i närheten av varandra hela tiden. Väl ute på ett dansställe så passade vi på att hångla lite i en soffa när de andra inte var i närheten. Men det är klart att de märkte vad som var på gång. Och plötsligt insåg jag att jag blivit en sådan tjej som hånglar med andras killar. Hur sjukt är inte det. Jag har blivit en sådan som jag själv föraktar. Och jag vet att jag skrattade åt att det faktiskt hände och att jag tänkte att "ja, ja... det är ju inte jag som har flickvän". Det blev i alla fall inte mer än så men han hade redan innan på kvällen fått mitt kort, så där har han ju både mail och telefonnummer. Och dessutom passade jag nyss på att skicka en vänförfrågan till honom på Facebook. Vi får väl se om han svarar...

Annars har jag träffat N idag. Ja, precis - ytterligare en ny kille att hålla ordning på. Vi gick på samma gymnasium, men började prata via den där internetsidan. Så han kom hem till mig ikväll och fikade och kollade på film. 

Förresten så ringde amerikanen igår igen. Jag svarade inte då heller, men han hade lämnat ett meddelande på telefonsvararen. Antar att jag måste skicka ett sms och be honom sluta höra av sig till mig och att jag inte är intresserad.

24. Livet går vidare

Det gick ändå hyfsat bra i lördags. Fick pratat med honom om att det gått alldeles för fort och att jag var inte beredd att slänga mig in i något. Verkade som han ändå förstod, men förklarade också att han absolut inte hade bråttom utan kunde vänta om jag behövde det. Saken är att det är inte så jag känner alls, utan som jag tänker är det bara så att han är inte någon som jag vill ha någon djupare relation med alls just nu. 

Under veckan har jag fått några sms från honom om att han saknar mig och tycker jag är underbar och så vidare. Och då får jag dåligt samvete igen för jag ville ju inte känna den här pressen. Det är som om han lyfter upp mig till skyarna och får mig att vara så fantastisk och jag klarar inte leva upp till det. Jag orkar inte leva upp till det. 

För att få lite distans så har jag pratat med några andra killar på nätet under veckan. Har dock inte träffat någon mer och det är väl lika bra det. Däremot så har jag fått flera sms från amerikanen, som ju är alldeles för gammal för mig. Han ringde i helgen också, men jag ville inte svara. Har inte velat svara på hans sms heller, men han skickar nya hela tiden ändå. Hemsk jag känner mig som dissar någon så, men jag orkar helt enkelt inte. Vi sågs liksom två timmar ungefär och nu blir jag inte av med honom. 

Vilka problem man har... För många killar som vill träffa en. 

23. Ett jobbigt möte

Ska strax ta och bege mig in till stan och träffa J. Har hörts lite grann i veckan och han skrev till mig att det kändes som jag tröttnat på honom. Är det så? Jag vet inte... Men det är för mycket just nu och har gått för snabbt alltihop. Det har varit en skön vecka när jag inte träffat honom, men just nu fasar jag inför det. Jag vet inte vad jag ska säga till honom och hela min kropp skriker att den inte vill. 

Hur blev det såhär? Var han det jag behövde just då? För att orka med flytten från exet? Det är möjligt. Och jag känner mig hemsk i så fall, för det skulle innebära att jag bara utnyttjat honom. Fast just då kändes det ju bra. Det är bara när jag tänker på det nu som jag blir stressad, får panik och känner att jag inte vill. Att han är inte Mr Right och inte ens så halv-right att jag vill ha honom just nu heller. Kanske dags att lämna och gå vidare? 

Vi får se vad som händer helt enkelt. Hur det känns när vi ses. Just nu segar jag mig så mycket som bara går för att slippa träffa honom. Men jag vet att jag vore en riktig bitch om jag inte åkte in alls...

22. Lammkött och oldies

Egentligen ville jag inte träffa honom ikväll, men han var i princip utanför min dörr, så jag kunde inte säga nej. Jag får inget utrymme, får inte tid att tänka själv, får inte tid att vara själv, får inte tid att träffa andra människor. Så jag gör mig själv svårtillgänglig och drar mig undan.

Kändes av det redan i lördags, efter att han sovit här. Jag bara längtade tills jag skulle få bli själv igen. Då ringde jag min syster och pratade med henne om hur falsk jag känner mig, men samtidigt är det så svårt att säga något till honom, för jag vet inte själv varför jag är sådan här igen. Fast nu är det värre, för nu är det inte att jag är tveksam längre, utan jag känner att jag måste få vara ifred från honom ett tag. Han vill träffas hela tiden och det kväver mig.

Så hur som helst så var jag ute med en gammal kollega på lördagskvällen. Hade jättekul och pratade med henne om vad som hänt sedan det tog slut med exet. Berättade för henne att K hört av sig tidigare under dagen och ville att vi skulle höras fram på natten, det vill säga han ville knulla. För det är verkligen det det handlar om med honom. Flummigt flirtande fram och tillbaka och så knullar vi. Ingen romantik där inte... Och det behövs inte med honom heller, för han är inte seriös med det och inte jag heller.

Efter några glas vin på ett ställe gick vi vidare och dansade. Det var 23-årsgräns dit vi gick och ändå upptäckte jag mig själv med att fnissandes stå och hångla med en 21-åring utanför stället frampå natten. Det enda jag kunde tänka var hur ung han var - där snackar vi lammkött - och att han var ungefär det sämsta hånglet jag någonsin haft sedan jag var 12 år och fick min första kyss. Katastrofalt. Så jag smet tillbaka in till mina vänner snabbt och höll på att garva ihjäl mig när jag berättade och vi tjöt av skratt ihop. 

När det var dags att gå hem stog jag med min vän L utanför under tiden som hon rökte. Då kom det fram en amerikansk kille till mig och undrade om jag hade tuggummin. Klart han fick ett och så fortsatte vi prata - är ju fint att man kan öva upp sina engelska skills på fyllan, tänkte jag. Det slutade med att han frågade om jag ville ses och ta en kopp te i veckan och why not, kände jag, så vi bytte nummer. Sedan gick jag ensam hem till min lägenhet under tiden som jag höll på att skicka sms till K. Han ville komma hem till mig så det var väl på gång att han skulle göra det, men han var så jäkla seg, så jag gick och lade mig istället. Så när han kommit ut från stället han varit på ringde han och väckte mig, så jag sa att jag sov och vi fick ses en annan dag istället. 

Pratade med honom igår och det verkade helt lugnt och han ville tydligen träffa mig nu till helgen istället. Kanske trevligt, jag vet inte...

Hur som helst, så fick jag ett sms från amerikanen igår också. Han ville ses på kvällen och fika. Så eftersom jag inte hade något annat för mig möttes vi och gick och drack te på ett ställe. Vi satt och pratade om massor med saker, eller tja... Det var mest han som pratade. Och jag fattade väl typ hälften. Kom fram till att han var alldeles för gammal för mig - 38 år och frånskild med barn i skolåldern. Så när han försökte hålla mig i handen när vi tog en promenad efteråt drog jag mig undan och stoppade händerna i fickorna. 

Min plan för den närmsta tiden nu är att jobba så mycket som jag bara kan för att slippa alla killbekymmer. Det blir bara trassligt. Den enda som jag skulle kunna tänka mig att träffa är K, för där förväntar jag mig inget och det är bara på skoj vi ses. Så då är det ok, när inga känslor är inblandade och man inte riskerar att såra någon.

21. Min bergochdalbana

Jag var ledsen igår kväll och kunde inte sätta fingret exakt på vad det berodde på. Min osäkerhet i fråga om J och uppbrottet förra veckan med flytten och allt vad det innebar har itne varit helt lätt. Så min lillasyster kom hit och kramades en stund med mig och det var skönt. Härligt att ha henne här och bara få bli lyssnad på.

Skickade sms till J om att jag var ledsen, men vill träffa honom om han ville träffa mig, trots att jag inte direkt var pigg och glad. Och naturligtvis kom han hit. Med blommor till mig. Han kramade mig jättelänge och jag, som precis då slutat gråta, började igen utan att förstå varför. Jag antar att det skulle kunna hänga ihop med att jag inte alls är van vid att någon bryr sig om mig så och då blir jag osäker och överväldigad och vet inte hur jag ska reagera.

Hur som helst så fick han mig att må mycket bättre igen och vi låg och bara höll om varandra jättelänge. Tiden gick, vi pratade, höll om varandra och han pussade på mig tills jag var glad igen. Sedan låg vi kvar och fortsatte att kramas och han sa massor med söta saker till mig. Och så kysstes vi och jag bara smälte. Hans sköna händer strök över min rygg och jag bara låg och njöt. Helt underbart härligt. Och när han började prata om att åka hem, så bad jag honom att stanna, vilket han besvarade med att kyssa mig igen och fråga om jag verkligen ville det. Jag svarade att jag inte hade frågat annars och han kysste mig igen. Så låg vi där och fortsatte hålla om varandra, pussas, kyssas och prata med varandra och det var bara så mysigt. Så blev kyssarna mer och mer krävande och händerna mer intima. Hans härliga händer över min kropp... Och jag var bara helt lycklig. Han kysste mig över magen och brösten och jag bara kände hur jag ville ha mer. Och mer blev det och det var helt perfekt. Så mycket bättre än det varit på länge med någon annan. Mycket bättre än med K och betydligt mer kärleksfullt, ja, jag vet inte vad jag ska kalla det annars, än med exet, där det senaste halvåret mer handlat om mercy fucks helt utan ömhet och romantik. Efteråt kunde jag inte alls sluta le och det kändes så skönt. 

I morse vaknade jag och sträckte mig efter honom. Han vände sig mot mig och höll om mig, pussade på mig och fick mig att känna mig så omtyckt. I flera timmar låg vi kvar i sängen och höll om varandra, pussades och låg med varandra igen. Till slut bestämde vi oss för att gå upp, men det var inte lätt. Vi fixade lite te och efter det bestämde han sig för att slita sig från mig, eftersom jag skulle jobba. Så vi kysstes igen och så åkte han hem till sig. 

Ikväll ska jag inte träffa honom, utan ska gå och lägga mig nu. Behöver sömnen. Däremot så kommer han och sover här imorgon, efter han slutat jobba. Härligt!

20. Ångest och oro

Det måste vara något fel med mig. Allt var så bra och nu har jag bara rört till allt. Plötsligt känns det inte längre lika bra, utan jag känner mig trängd och pressad. Vet inte om det går för fort, verkar som om han vill mer än jag. Att han är så seriös. Vad krångligt det ska vara... 

Han var här ikväll också och nu känner jag nästan att vi ses för mycket. Jag behöver tid själv. Tid att tänka, känna efter vad jag vill. 

Han kysste mig ikväll för första gången och det kändes bra till en början, men sedan så kom ångesten och oron i magen krypandes. Precis som jag kände med K sista gången. Det där med "Varför gör jag det här?" 

Jag förstår inte varför jag bara vänt såhär. Vad hände? Varför blev det såhär? Fast om det är rätt så ska man väl inte känna den minsta tvekan över huvud taget, så det kanske bara är så, att han inte är rätt för mig. Och då är det ju bättre att man inser det innan det går för långt... Jag vet inte. Just nu känns allt bara förvirrat. Hade planerat att vi skulle ses imorgon kväll, men just nu vet jag inte om jag vill. Blir för mycket, för tätt inpå. Jag behöver andas.

19. Pussar

Han har precis åkt hem. Eller tja, för en halvtimma sedan kanske. Jag har borstat tänderna och tagit bort sminket och nu är jag i min säng och borde sova. Ska upp vid halv åtta imorgon, så jag har lite sovmorgon i alla fall.

Det pirrar i hela mig och jag blir alldeles glad av honom. Vi tog en kopp te när han kom och satt och pratade om massor med saker. Och även om vi inte pratar om något särskilt, så har vi ändå så mycket att prata om. Till slut var klockan mycket och han behövde gå för att hinna med vagnen innan de slutar gå. Så han höll om mig och pussade mig. Med mjuka, sköna läppar och jag bara ryser härligt skönt i hela kroppen när jag tänker på. Pirret är där och jag kan inte sluta le. Helt härligt är det. Det var svårt att slita sig från honom och han pussade mig igen och vi bestämde att ses senast på onsdag igen. Och jag blir alldeles glad när jag tänker på det. 

Sedan skickar han meddelande och skriver att han är så glad att han träffat mig. Och mitt leende blir bara större. Han får mig att känna mig glad och jag mår så bra av honom. Fantastiskt härligt känns det och kanske, kanske börjar jag bli kär.

18. Efter flytten

Det är ett intressant fenomen, det här med mobilt bredband och bärbara datorer. Det gör att man, fantastiskt nog, kan sitta på vagnen och blogga. Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva om...

Igår fick jag äntligen flyttat och höll på fram till åtta-tiden med att plocka upp saker i hyllor och sortera in det första. Sedan var jag helt slut och kollade på tv i väntan på att J skulle höra av sig att han slutat jobba. 

Och så kom han till sist och ringde på min dörr. Med sig hade han en flaska rött, som jag tacksamt tog emot och dessutom hade han slängt ner två glas i väskan, ifall jag inte fått upp mina vinglas ännu. Vi drack vin och såg på Bridget Jones, som visades på tv. Så långt hängde jag med, men stackars mig, som inte ätit ordentligt på hela dagen blev lite berusad efter en stund och var allmänt glad och trevlig, men fruktansvärt trött. Efter Bridget Jones började något annat, som jag inte hade koll alls på vad det handlade om, utan vi satt mest och pratade. Så till slut blev klockan så mycket att han behövde åka hem så han kramade om mig och gick. 

Fortfarande inget mer än kramar alltså, men fick sms förut, där han skrev att han velat pussa mig men inte visste om han vågade, så jag svarade varför inte, testa. Så han kommer ikväll och pussas med mig... Haha, en pussdejt. 

17. Spöken

Jag har nyss vaknat och insett att mina spöken ännu inte lämnat mig. Sovit hemma hos min mamma och jag antar att det är fruktansvärt tufft det jag går igenom just nu. När jag är vaken är det J jag tänker på, J jag längtar efter att träffa, J jag vill prata med. 

I natt när jag sov var det mitt ex jag drömde om. Så som jag ville att han skulle vara, så som han inte var. Allt det som saknades och det som jag i flera år kämpade för att få och egentligen för längesedan insåg att jag aldrig skulle få med honom och därför också accepterat. Och när jag är nyvaken vet jag inte vad som är verklighet och inte, så jag känner mig bara ledsen. Sedan påminner jag mig själv om allt elakt han gjort, hur han behandlat mig, hur han pratat med mig, tryckt ner mig, ignorerat mig och jag minns att den personen i mina drömmar varken finns nu eller har funnits tidigare. Och det gör mig ännu mer ledsen. Någonstans hade jag en fantasibild om hur jag ville att han skulle vara, men han levde aldrig upp till mina förväntningar och förhoppningar. 

Min vän K säger att man aldrig ska vara ihop med en kille som inte är beredd att göra allt för en och som varje dag säger söta, gulliga saker till en. När hon först sa det, för ett halvår sedan, så trodde jag att det är sådana killar som finns tre av i hela världen. Men så börjar jag inse att det kanske inte är så. Det kanske finns en sådan kille för mig med. 

Jag måste dra mig tillbaka till verkligheten. Tänka klart.

16. Längtan

Imorgon är det dags. Äntligen blir flytten av och det innebär att det äntligen kan få vara helt slut med exet. Att vi inte kommer ses, att vi inte kommer träffas, att vi inte kommer bråka och säga saker för att såra varandra. Jag får mitt liv tillbaka - ett liv där jag kan vara mig själv, precis som jag vill och må precis så bra som jag förtjänar. Har längtat efter den dagen och även om det känns skönt att den äntligen är här, så är det ju sorgligt också. En del av mitt liv är över. Men samtidigt så börjar något nytt och spännande.

Imorgon får jag nämligen träffa J igen. Ska bli så härligt. Pratar med honom i telefon flera timmar varje dag och vi skickar mängder av sms till varandra. Har precis lagt på luren och jag riktigt längtar efter att få träffa honom igen. Han får mig verkligen att må bra. Jag känner mig glad, det pirrar i kroppen och jag får honom inte ur tankarna. Jag börjar misstänka att han är beroendeframkallande och det känns bara härligt.  

15. Tredje träffen

Igår träffade jag J för tredje gången. Han bjöd mig på restaurang och det var jättetrevligt. Vi satt där och åt, pratade och skrattade ihop. Efteråt tog vi en promenad i halkan och gick och kikade utanför lägenheten där jag ska flytta in på söndag och gick sedan vidare neråt hamnen och pratade om allt och ingenting. Jag vet inte alls vad som är på gång, men något är det, för jag tänker massor på honom och det får mig att le. Han gör mig glad och får mig att må bra. 

Efter det åkte jag hem och en av mina vänner kom över och hjälpte mig med packningen inför flytten. Det är inte så värst mycket kvar att packa nu och det ska bli så underbart skönt att få komma härifrån, komma bort från exet. Bara få bo själv. 

När vi inte orkade längre var det läggdags och jag borde verkligen sovit, men istället skickade jag ett sms till J för att höra om han var vaken, vilket han var, så då jag rinde jag honom och vi låg och pratade i nästan en och en halv timme om ännu mer ingenting. Och jag somnade alldeles för sent, med tanke på att jag skulle iväg tidigt i morse. 

När jag kom hem här förrut så kröp jag faktiskt ner i sängen och vilade en stund, men hade lovat att ringa J när jag kommit hem, så då gjorde jag såklart det. Så jag vet inte alls vad som händer. Det är pirrigt, nervöst och lite läskigt. Är ju evigheter sedan jag var singel och dejtade. Det enda jag vet är att jag blir glad av honom, Av att träffa honom, prata med honom och tänka på honom. Vad det sedan kan leda till, det återstår att se. Hur som helst så kommer han till mig efter jobbet på söndag. Så då får jag träffa honom igen.

14. En jobbig kväll

Igår kväll var allt så jobbigt. Jag hörde honom prata i telefon med någon och jag förstod att det var någon tjej. Han lät så gullig och trevlig mot henne - sådär som han gjorde mot mig förr. Och jag förstod på deras samtal att hon ville träffa honom. När jag kom in i sovrummet, i slutet av samtalet, som jag varit hemsk nog att stå och lyssna på utanför dörren i flera minuter och därmed tortera mig själv, så tog det slut ganska snabbt och jag frågade vem han hade pratat med. Han svarade namnet på en av sina killkompisar. "Varför pratar du om honom med honom då?" "Nej, men jag pratade med några andra också."

Det som gjorde ondast är egentligen inte att han tydligen träffar andra tjejer - jag har ju dejtat några killar. Det som gör ondast är att få en lögn slängd rätt upp i ansiktet. Det sviker, kränker och gör mig så sjukt besviken och ledsen.

Han märkte på mig att det var något. Så jag frågade igen vem han pratat med. "Vad heter hon?" Han såg ställd ut och svarade sedan att jag inte hade med det att göra. Kanske inte, men jag ville ju veta om det var någon jag visste vem det var. Om de var någon av dem han umgåtts med tidigare. Om det var något nytt det här, eller om det pågått under tiden vi varit ihop med. En halshuggning av självkänslan. Han sa att det inte var någon jag kände och att han aldrig någonsin varit otrogen på något sätt under våra år tillsammans. Men hur vet jag om det är sant då? När han ljuger om en grej kan han väl ljuga om annat?

Hela grejen är så sjuk. Jag vill inte ha honom. Men jag vill inte att någon annan ska få honom heller... Varför är man sådan? Någonstans inom mig tänker jag att han borde ruttna i helvetet alldeles ensam. Jag undrar vem han är, den här galningen med en helt annan personlighet än den jag var van vid. När kom förändringen? Och varför kan han fortfarande vara trevlig mot andra när han är en sådan överlägsen bitch mot mig och tar varje tillfälle i akt att trycka ner mig? Jag sa det till honom, att jag blir så jäkla ledsen över hur han behandlar mig. Hur han säger saker, vilken attityd han har. Han sa att det är hans sätt att tackla jobbiga situationer. Men är det rätt att det går ut över mig? Att jag ska gå runt och må dåligt och vara ledsen? Tydligen spelade det ingen roll för honom. Tack för den!

Så jag lade mig och grät en stund. Hela situationen är så löjlig egentligen. Det vet jag ju. Men det handlade om att min redan låga självkänsla - som han varit fantastisk på att bryta ner det senaste - fick sig ytterligar en rejäl törn och jag orkade bara inte mer.

Fick sms från J sedan. Han hade kommit hem från jobbet. Det muntrade upp lite att höra något från honom. Har inte pratat med honom direkt om varför jag flyttar. Han vet att jag haft lägenheten med mitt ex och har bytt bort den, men jag tror inte J vet att han fortfarande bor där. Har fått för mig att det är lika bra att inte ta det nu, får se hur det hela blir först. Vi har ju trots allt bara träffats två gånger och sedan är det ju via telefonen vi hållt kontakt mest - pratandes och messandes. Han önskade mig en underbar alla hjärtans dag och tyckte det var synd att vi inte skulle hinna ses - jag har några vänner som kommer över och hjälper mig att packa och han jobbar från i eftermiddag till ganska sent. Så skrev han att han tänkte på mig och fick massor med sms-kramar. Då mådde jag bättre. Skrev till honom att han är gullig och gör mig glad.

13. Sofföverdrag och shoppingtortyr

Igår åkte jag bussen in till stan för att lunch med J. Vi gick till ett ställe med asiatisk mat och hade riktigt trevligt. Kändes lättare att prata med honom den här gången, än när vi sågs senast. Fast vi hade ju hörts på mail och sms massor under veckan och pratade i telefon häromkvällen också.

Efter maten tog vi en tur på stan och gick och kollade på tänkbara överdrag till min solblekta soffa som ska med till den nya lägenheten, när jag flyttar om en och en halv vecka. Det jag kom fram till var att Indiska hade mängder av jättesnygga överkast som skulle kunna funka, men att det var bättre att vänta till soffan verkligen står i lägenheten och man ser hur det blir i förhållande till väggar och resten av möblerna.

Sedan var han tvungen att gå, för han skulle hjälpa en kompis med hennes bil. Så då tog jag en tur till Lagerhaus och kikade på lite kuddar och sådant. Köpte mig en pocketbok och gick till McDonald's och åt en glass med kolasås, undertiden som några fyllon gav komplimanger till förbipasserande småbarnsmammor som balanserade matbrickor, Happy Meals, ungar och barnvagnar till borden där de satte sig.

Så hörde C av sig att han kommit in till stan och jag gick för att träffa honom. Och det var väl ungefär som jag hade tänkt mig - han var inte alls min typ av kille. Vad som gjorde det ännu värre, med tanke på min lillasysters kommentar om hans klädstil, var att han ville dra med mig i butiker som smakråd och jag mest rynkade på näsan... "Det är ju inte riktigt min stil" och "Njae... Jag vet inte..." Det kändes som tortyr och till slut tog jag bussen hem.

På bussen ringde jag min syster, som garvade åt mig i luren och precis när vi lagt på så kommer exet på bussen - också på väg hem. Vi hade en halvtrevlig konversation om hur vi mådde, om han hade ätit på kvällen och hur skönt det skulle bli att flytta isär äntligen.

Väl hemma gick jag och lade mig på sängen, vråltrött efter eftermiddagens tortyrshoppingpromenad. Så jag somnade. Vaknade sedan av att min vän F ringde och ville prata lite om jobbet och under tiden jag pratade med henne fick jag ett samtal från J, så jag ringde tillbaka till honom sedan. Pratade i säkert en och en halv timma och livet, allt och ingenting och det kändes helt bra.

12. Fullbokad

Jag har under den senaste veckan fortsatt prata med J, som jag var och fikade med förra onsdagen, över sms och mail. Han skrev till mig några dagar efter vi sets att han är lite blyg med nya människor ibland och frågade om jag kunde tänka mig att träffa honom igen, så varför inte? Man vet ju inte om drömprinsen kanske är förklädd till en groda. Idag ska jag möta honom över en lunch i alla fall och efter det får vi se hur det känns helt enkelt. Jag tror att det skulle vara trevligt att ha honom som kompis i alla fall, men mer vet jag inte. Vänta och se, som sagt.

Igår kväll ringde C också. Har pratat med honom flera gånger över telefon också, men inte träffat honom än. Han undrade om vi kunde ses på lunchen idag, men jag sa att jag skulle ha fullt upp då och var ledig först på eftermiddagen. Det kändes inte riktigt bra att säga "Ja, jag skulle gärna träffa dig, men tyvärr har jag en annan dejt just då." Det skulle ju låta helt konstigt. Men så vi bestämde hur som helst att vi skulle höras av under dagen och ses någon gång i eftermiddag. Visade förresten min syster bilder på C, som kommenterade honom med orden "Han såg ju ganska snygg ut, men du får se till att han aldrig använder de där byxorna han har på sig på bilden!"

11. SMS

Och plötsligt förstod jag inte riktigt. Jag skickade ett sms till P och tackade för igår. Och så fick jag svar: "Jag är tyvärr inte intresserad utav vidare kontakt." Hade jag felbedömt gårdagen så brutalt? Hur som helst - det är ju han som missar på det.

10. Helgen med vännen K

Det blev inte någon lunch med D i fredags. Vi hade tydligen missförstått varandra. Men det var lite skönt, för det innebar att jag hade en lugn och skön fredag. På kvällen åkte jag hem till min vän K och hade myskväll med henne och några till. Vi spelade spel och drack vin.

Hur som helst - igår träffade jag P inne i stan och gick och drack en kopp kaffe med honom. Han var den förste av de tre som jag hittills träffat på dejtingsidan som kändes som jag skulle kunna bli intresserad utav. Det var inget svårt att prata med honom och det kändes som vi hade trevligt ihop. Efter drygt en timma skulle han dra vidare till en kompis och jag tog mig en shoppingtur. Investerade i två par vantar.

Så kom min kära vän K in till stan och vi gick till Hard Rock och åt mat. Hon beställde in någon kycklingfilé och jag åt deras hamburgare. Vi satt där ett bra tag och pratade om livet, kärleken och sex. När klockan började närma sig kvart över sex var det dags att bege oss vidare. Vi tog en spårvagn upp till min vän J, dit vi var bjudna på sexparty.

Väl hemma hos J så drack vi lite drinkar och det trillade in några fler tjejer, som jag inte träffat tidigare, och så småningom kom även killen (!) som skulle demonstrera alla produkter. Det var helt sjukt kul när han visade och pratade om hur man använde allt och sedan lade till "säger de som har testat" eller något i den stilen. Och givetvis shoppade vi loss på en hel del, men tyvärr var det ingen leverans förrän strax efter månadsskiftet. Men man får väl hålla sig tills dess då!

9. Bubbelbad

Just nu håller jag på att tappa upp badkaret. Behöver ett avkopplande bad, så jag kan tänka igenom mitt snurriga liv.

Igår träffade jag J över en fika. Kändes inte som det var något särskilt sådär, utan mer en kille jag skulle gilla att ha som kompis. Satt och fikade på ett ställe inne i stan och hade inte direkt något att prata om, så det blev sådär pinsamt tyst emellanåt. Idag har han i alla fall hört av sig och undrar vad jag gör i helgen, men jag vet inte om jag vill träffa honom så tätt inpå.

Imorgon är det fredag och jag ska äta lunch med D. Han har jag i alla fall lust att träffa igen och lära känna mer. Egentligen är han nog inte alls min typ, men om man inte testar att lära känna folk så får man ju heller inte veta.

På lördag är det dags att träffa P också. Han verkar gullig och gillar att baka kakor - en perfekt kille. Haha...

8. En salig röra

Nu börjar det kännas spännande och kul, det där med dejterna. Är fortfarande fundersam över det där med hur många killar man kan dejta samtidigt, men efter att ha diskuterat saken med mina vänner K, F, A och I häromdagden, så spelar det ingen roll hur många man dejtar så länge man inte gör någon illa och att man stoppar dejtandet med de andra om det blir mer allvar med någon. Och det låter ju bra.

Jag har varit inne på nätdejtingsidan och fått mail från både J och P. Jag har pratat med dem båda ungefär sedan jag registrerade mig där för snart två veckor sedan och hade fått förslag från dem båda att ses den här veckan. Så det klart man gör det - är ju trevligt att veta hur killarna i fråga är i verkligheten, även om de verkar väldigt gulliga och trevliga över mail. Jag fick numret till J och ska höra av mig till honom imorgon och antagligen ses på förmiddagen, innan vi båda ska och jobba.

Fick ett sms från D med. Han undrade om jag ville ses igen. Så jag skrev tillbaka att det vore trevligt.

Börjar nästan kännas rörigt - tre killar att dejta samma vecka. Känns skönt att jag inte hört något mer från K i alla fall. Fick ett sms från honom i lördags om att han inte hade märkt när jag åkte hem där på natten. Men det var ju inte meningen heller...

7. Dejten D

Åkte in till stan förut och skulle gå och fika med D. Träffade honom där han gick av bussen. Jag hade inte riktigt koll på hur han skulle vara - jag hade ju bara sett en enda bild av honom. Och det visade sig att han såg bättre ut i verkligheten än på bild, så det var ju en trevlig överraskning. Att han dessutom var trevlig att prata med var också positivt naturligtvis. 

Efter att ha gett mig en kram så gick vi en sväng för att hitta något trevligt café att gå och sätta oss på, men det visade sig att resten av stan också ville gå på café idag, så det var jättelånga köer överallt. Istället satte vi oss på en pub och tog varsin cola. Tydligen hade han glömt sin plånbok, så jag betalade och han bad om ursäkt hur många gånger som helst och sa att han aldrig låter tjejer betala på första dejten och att det var jättepinsamt. Själv kände jag inte direkt att det spelade någon roll. 

Vi satte oss och pratade och jag fick veta mer om honom och han fick reda på mer om mig. Sedan skulle han till jobbet och jag behövde också iväg, så vi gick ut och kramades hejdå och sa att vi skulle höras av. 

Så sammanfattningen av dejten var att det var trevligt och det vore nog faktiskt kul att träffa honom igen. Vet inte alls om han är min typ, men så har jag ju haft pojkvän så länge att jag inte vet alls vad som egentligen är min typ. Huvudsaken är på något sätt att han bryr sig om mig och tycker om att vara med mig och vill hitta på saker. Det vill säga tvärtom mot vad jag haft det i mitt förhållande med exet. Så vad det blir av allt återstår att se, men spännande, det är det!

6. Mardrömmar

Det är lördagsmorgon och jag har precis vaknat. Var på After Work med tjejerna igår och åkte hem till K sedan. På vägen dit undrade jag varför jag egentligen gjorde det och den känslan satt kvar även när jag kom in hos honom. Jag visste ju att om jag åkte dit så skulle jag få ha sex. Men också att jag inte skulle bli nöjd med det helt. För hur ska man kunna ligga med någon och ha bra sex, efter att man haft en förhållande i över sju år där ens partner vetat precis vad man tycker om hur man vill ha det?

Hur som helst, satt och pratade ett tag, drack lite vin, pratade mer, höll om varandra och det ena ledde såklart fram till det jag hade förväntat mig. Var helt trevligt, men liksom inte mer. Så förflyttade vi oss från soffan i vardagsrummet in till sovrummet och pratade lite mer, höll om varandra och sedan mer sex. Och då kommer jag på mig själv att tänkt "Varför gör jag det här?" och får liksom en jobbighetskänsla och känner att jag vill bara gå och lägga mig och sova. Till saken hör då att jag sovit alldeles för lite under veckan och är riktigt trött. Och så tar det för lång tid. Jag kommer inte, han kommer inte. Och jag orkar inte mer. Börjar få skavsår. Så hur som helst så blir det en paus och jag somnar med vaknar en stund senare av att han tar på mig igen och jag suckar inombords och känner att jag bara vill fortsätta sova. Men det tar inte lång tid och jag försöker somna om sedan, utan att lyckas. Så till slut känner jag att jag bara måste därifrån. Komma hem. Sova i min egen säng och veta att jag får sova tills jag vaknar. Så jag smyger ut och letar reda på mina kläder, som jag tar på mig och sedan lämnar jag lägenheten och går till spårvagnen.

Åker till centralstationen och tar nattbussen hem. Inombords känner jag mig både tom och ledsen. Jag är besviken över att jag inte lyckats få bort mitt ex helt ur tankarna, utan bara vet att hade det varit han istället så hade jag kommit och det hade varit skönt och bra och utan skavsår. Samtidigt så är det bara för just sexet som jag skulle ha honom, för vi har det ju varken roligt eller särskilt trevlig ens ihop längre.

Kom till slut hem i alla fall och började med att gå och sätta mig i badkaret och låta varmt vatten rinna över mig. Det var kallt ute och jag kände att jag ville sköja av mig alla jobbiga känslor. Det fungerade inte så jättebra, men det var skönt att bli varm i alla fall. Sedan satte jag på en kopp te och gjorde två i ordning två knäckemackor som jag gick och lade mig i sängen med. Jag satte på tv:n och såg lite dåliga program och sedan somnade jag.

Vaknade på morgonen och ledsenheten är nu tillbaka. Jag drömde naturligtvis om mitt ex inatt och känslorna där var så starka, så jag fick med mig dem till mitt vakna tillstånd. Och det är inte kul. Så nu känner jag mig hängig och har inga förväntningar alls på att någonsin kunna ha ett bra förhållande med bra sex igen. Dessutom är jag orolig att jag alltid kommer att jämföra andra killar med honom och så länge jag gör det så kommer det inte bli bra där heller. Jag behöver kärlek. Få känna mig älskad och omtyckt. Att någon vill ha mig för mer än sex.

För med K är det över nu. Jag vet inte vem det var som utnyttjade vem egentligen - kanske båda och då är väl allt ok. Men jag behöver mer än vad han kan ge mig och vi är alldeles för olika i åsikter, värderingar och framförallt i att hålla ordning. Så jag hade varit tokig efter en vecka.

Idag ska jag på dejt. Ska träffa D på en fika i eftermiddag. Ja, eller om två och en halv timma. Så nu är det dags att gå och snygga till sig igen. Egentligen kan han vara hur som helst. Jag känner inte riktigt att jag bryr mig. Det spelar ingen roll. För det ska en hel del till för att överträffa exet. Jävla skit...

5. Dejt

Och plötsligt så blev livet så snurrigt. Jag fick mail från D som ville gå på dejt, så vi ska ses på lördag. Blir intressant att se vad han är för någon. 

Sedan skrev K till mig och ville att vi skulle träffas i helgen. Han lovade champagne, ost, kex och gos så då kan man ju inte tacka nej. Sa till mig att jag skulle ta med tandborsten också, så det blir säkert trevligt. Kan behöva det... Hade ju bestämt att jag inte skulle ha något mer med honom att göra, att det kapitlet var avslutat. Och ändå är jag så lättlurad att han kan få mig att vilja komma dit och känna pirr i magen och glädje inför det.

Största problemet just nu är att jag har mens, så jag får försöka se till att den är slut tills dess - kan ju påverka med mina p-piller. Det är bra med K - har ju träffat honom flera gånger innan och vet vad jag får. Vill jag ligga med honom, så blir det så. Härligt att kunna känna så... 

4. Ångesten som bara kom

På söndagskvällen kom han hem igen. Han som vi inte pratar om längre. Han som jag var ihop med i över sju år. Och det gjorde ondare än jag förväntat mig. Som en knytnäve i magen. Så det innebar att jag plötsligt drabbades av både oro och ångest och inte blev det bättre efter en natt med drömmar.

Han var bortrest med sina vänner en vecka och jag hade det lugnt och skönt själv hemma. Träffade familjen och mailade med flera gulliga killar. Och ändå blev det så påtagligt jobbigt när han kom hem. Började naturligtvis ganska snabbt bråka om datumen med flytten - förhoppningsvis blir den av inom två, tre veckor. Så jag gick och lade mig sedan och somnade till slut.

På natten drömde jag natruligtvis om honom. Att vi skulle ha sex. Och i drömmen visste jag att han varit bortrest och säkert legat med femton olika tjejer och det är den ångesten som sitter i. För han är det bästa sex jag någonsin haft - borde ju vara konstigt annars, efter så många år ihop. Och tanken på honom ihop med andra får mig att må fruktansvärt illa. Så det gör riktigt ont i magen och bränner i halsen. Men ändå vill jag inte ha honom själv. Är inte det sjukt? Jag vill inte ha honom, men ingen annan ska få honom heller. För han är inte längre den han var och vi trivs helt enkelt inte ihop, utan det är bara för sexet jag vill ha kvar honom och det blir ju bara helfel.

Sedan är väl inte jag den som ska klaga på ifall det nu skulle vara så att han haft sex med andra sedan vi gjorde slut för drygt en månad sedan. Jag vet inte om det finns någon gräns för hur lång tid det måste gå, men själv träffade jag ju K på krogen bara någon vecka efter och följde med honom hem. Sedan sov jag hos honom några dagar senare, på nyårsnatten också. 

Men sedan dess har det inte varit något och det är väl kanske det som gör att jag längtar efter det. Och jag vet att det är bara att glömma, för det skulle innebära att vi behöver prata om ifall det är så att han har haft sex med andra och det vill jag inte veta - eller jo - jag vill veta om han inte har det. Annars blir det värre och jag dör.

Får försöka glömma. Inte tänka på det. Hitta någon som är bättre helt enkelt. Och det borde ju gå, för det där med att ha bra sex ihop, det kommer ju med tiden när man lär känna varandras kroppar. Men ändå. Det gör ont i mig.

3. Ytlighet

Hur ytlig får man lov att vara? Efter två dagar på den där dejtingsidan har jag pratat med flera killar. Men jag har precis börjat reflekter över det där med ytlighet. För när jag fått ett mail av någon, då är det första jag gör att gå in på hans sida och kolla hur han ser ut. Om han inte har ett utseende som faller mig i smaken så svarar jag inte eller också skriver jag bara något väldigt kort. Det känns så ytligt. "Nej, jag är inte intresserad för du är för ful." Så kan man ju inte säga till någon. Men det är ju så det är. Och tänk på de som tänker så om mig. Vilken rusch ner i en djup håla när det gäller självförtroendet då. 

Annars har jag ju, som sagt, pratat med flera trevliga killar som ser helt okej ut också. På något sätt är det ju faktiskt så att vackra människor blir ihop med andra vackra människor - det ser man ju överallt. Så frågan är då bara vilken kategori man själv hör till. Ska jag nöja mig med de "fula" men oftast snälla killarna, eller kan jag få någon som är både snygg och snäll?

2. Världen på internet

Internet är en värld för sig. Det är spännande vilka olika typer av människor man kan hitta där. Massor med trevliga killar till exempel.  

Jag mailade förresten både J och K på communityt som jag hänger alldeles för mycket på. Bara tvungen att kolla läget lite - jag kan ju inte låta K tro att man tappat intresset totalt.

Insåg att det snart är en månad sedan sist. Så det kändes som det var dags att slänga ut lite krokar på olika håll och se om någon nappar. Vad desperat man känner sig. Men det är väl så det är när man är singel. 

Pratade föresten med en kille på dejtingsidan, som verkade supergullig. Får hänga kvar där ett tag och se hur det utvecklar sig med. Kanske kunde vara någon att faktiskt träffa? Dejta?

Det har jag funderat över förresten - det där med att dejta. Jag har ju inte varit singel på jättemånga år, så jag känner att jag inte kan reglerna riktigt. Hur många får man dejta samtidigt? En i taget? Två? Tre? Åtta? Var går gränsen? Det lutar åt att jag behöver göra en undersökning bland mina vänner och kolla av vad som är okej. Man vill ju inte vara brutalslampig, men samtidigt är det ju bra att ha lite olika alternativ, eller?

1. Början

Här börjar historien om Singelstaden. Staden där jag bor. Jag är singel och det här är min berättelse om mitt liv och allt som händer häromkring. 

Så för att du ska få en liten bakgrund till hur det hela började, så ska jag presentera mig själv lite kort:

Jag är en tjej på tjugo-någonting som för ganska så exakt en månad sedan blev singel efter ett långt förhållande. Alldeles för långt egentligen, för de senaste åren var det verkligen inte bra. Men min teori är att om man varit ihop så länge som vi var, så tar det också längre tid innan man kommer till den där punkten när man känner att det är dags att bryta. Men till slut hamnade vi ändå där och vi beslöt att det var dags att flytta isär.

Så nu har jag fått tag i en alldeles underbar liten lägenhet mitt inne i city, som jag kommer flytta in i om ungefär tre veckor. Det ska bli så härligt - hela världen direkt utanför ytterdörren.

Men så länge bor jag kvar i lägenheten jag i flera år delat med min före detta och vi försöker både två att vara hemma så lite som möjligt. Den här veckan är han i fjällen, så jag har det lugnt och skönt och gör bara vad jag själv känner för.

Så veckans projekt när det gäller killspaning har varit nätdejting. Registrerade mig på en sida och har pratat med några stycken, men jag känner mig djupt tveksam till att man verkligen skulle kunna hitta den rätte där. Fast så har jag ju hört att man ska aldrig säga aldrig, så det är väl bara att prata vidare, så kanske man stöter på någon riktigt mysig person där. Planen med det hela från början var faktiskt mest att ta reda på vad det finns för några singelkillar där ute - om de är något att ha, helt enkelt. 

Min vän K hittade faktiskt sin man på en internetsida och berättade att hon varit på massor med roliga dejter med andra killar därifrån innan hon till slut träffade Honom och då sa det genast klick. Så lite roliga dejter kan man ju i alla fall hoppas på. Nätspaningen fortsätter...