Efter nästan nio månader får jag reda på att han ljugit för mig sedan början. Att det är därför allt varit så kryptiskt och konstigt. Att det är därför jag inte fått ihop det. Kanske äntligen fått höra något som börjar likna sanningen. Jag vet inte, för jag vet ju inte om jag kan tro på honom nu heller - inte när han ljugit för mig så många gånger innan när vi pratat om det.
Så vad händer nu? Kommer jag någonsin kunna förlåt? Våga lita igen? Tro på det han säger? Hur vet jag att han talar sanning nu. Är det värt det? Vill jag det här?
Hela min värld är ur balans. Jag har inte kunnat sova inatt. Vaknat och snurrat runt, skrikit i sömnen utan att det kommer något ljud. Och ångesten. Ångesten som finns där inom mig. Värken i magen och illamåendet som tränger upp. Tårarna som rinner. För min skull. För min egen skull. Jag tycker faktiskt synd om mig själv. För det här känns för jävligt. Så här ska det inte vara. Så här ville jag inte ha det. Han är någon annan än den jag trodde... Är det värt det? Går det ändå? Vill jag ändå? Jag vet inte.
Jag vet ingenting.
Ingenting...
För allt är bara lögner och falskspel och jag förstår inte varför. Varför? Vill han vara någon annan? Ha ett annat liv? Vad handlar det om? Jag försöker vara klok och se bakom hans lögner och svek. Vad var meningen? Trodde han att jag skulle tycka det var bättre? Att han skulle framstå som bättre? Är det vad han sagt till sina kompisar för att imponera på dem? Jag förstår inte... Och det gör ont. Helt sjukt ont...
Vad händer nu?
Inlägg
1 kommentar:
nej men gumman!
varma styrkekramar
Skicka en kommentar