38. Lägenhetsuthyrning

I måndags kväll var en klasskompis hemma hos N och kikade på hans lägenhet för att eventuellt kunna få hyra den i andra hand. När vi pratade då sa hon att det berodde på hur snabbt hon kunde bli av med sin lägenhet i så fall och att hon absolut var intresserad utav den. Igår ringde hon och berättade att hon pratat med sin hyresvärd och det var absolut inga problem att få den uthyrd till någon annan. Därför ska vi ses hemma hos N ikväll och gå igenom vilka möbler och andra saker hon vill ha kvar i lägenheten, så vi kan ta upp resten och ställa det på vinden istället. En hel del av hans saker har vi ju redan flyttat hem till mig och nu är det väl egentligen bara soffan kvar - hur vi nu ska få plats med den i mitt lilla vardagsrum... Men det ger väl sig. 

Jag börjar fundera på om jag verkligen vet vad det är jag ger mig in på. Imorse, när jag stod i duschen, tänkte jag över mitt liv och undrade vad jag egentligen lyckats uppnå. Jag har inte varit ute och rest jorden runt. Jag har inte varit ute och legat runt med halva Göteborg. Jag har inte knarkat ner mig på någon skum fest. Vad har jag gjort egentligen? Jag bodde i Borås ett tag efter studenten, jobbade i två år där. Sedan flyttade jag och exet närmre stan och han började plugga. Jag pluggade också ett tag, men hoppade av efter en och en halv termin och vikarierade på dagis istället. Det gjorde jag nästan ett år, innan jag började jobba på ett annat ställe ett halvår. Därefter började jag plugga på högskolan och har nu läst fyra av mina sju terminer. Så vad sjutton har jag egentligen lyckats prestera? Jo, jag vet hur det är att jobba, jag vet hur det är att vara sambo, jag vet hur det är att vara den som tar ansvar för allt och hur man sköter ett hem och betalar räkningar. Det kan ju vara bra för någon gång i framtiden... Eller tja, det är ju sådant jag gör hela tiden. Lagar mat, städar, tvättar, betalar räkningar. Sådant kul. 

Hur som helst så funderade jag vidare på vad jag hade velat göra annorlunda. Jag hade velat flytta utomlands. Bo i England ett år, eller i Californien - jag var ju där i nästan tre veckor i höstas och hade det helt fantastiskt! Bodde hemma hos min amerikanska kompis och hos en del av hennes kompisar när vi bilade runt i staten. Dit hade jag lätt kunnat flytta... Jag hade kunnat tänka mig jobba som au pair ett år - jo, jag vet att det är skitdåligt betalt och tufft slitgöra, men det hade kanske varit kul? Jag hade velat resa mer... Fast jag har nog rest en del ändå. Brukar åka till min kompis i England en gång om året och på minst en solsemester och två skidresor. Jag kanske har haft det rätt så bra ändå? Och det går ju ändå inte ändra på det som har varit... Jag åker till Grekland en vecka i sommar och till Tunisien två veckor i höst. Vi ska ut och segla, åka ner till mina föräldrars husvagn i Skåne och njuta av den svenska sommaren.

Jag antar att det bara är mycket med allt just nu. Har inämningar i skolan hela tiden den här kursen och det är tufft. De dagar jag inte är i skolan själv vikarierar jag på skola och fritids. Sedan är det klart att allt med N påvekrar också. Det är ändå en ny människa i mitt liv, som inte fanns där för två månader sedan. Man håller fortfarande på att lära känna varandra och jag känner inte riktigt att jag har det utrymme nu, som jag hade med mitt ex. Samtidigt var det ju det som var problemet med oss - att vi bodde ihop och att jag var så fruktansvärt ensam i vårt förhållande. Nu har man ju en kille som faktiskt vill träffa en och som vill komma hem, så man kanske bara ska vara nöjd med det. Och jag har dessutom ansträngt mig för att träffa mina vänner mer än vad jag någonsin gjort. Det känns skönt att ha dem. Att kunna få träffa dem och ventilera tankar och funderingar om livet och relationer. Och jag vet att de är glada för mig och de gillar N - till skillnad från att det faktiskt var få av dem som gillade exet. Så det är skönt, antar jag. Och trots allt blir jag ju glad av att träffa N och att vara med honom. Jag mår bra då. Det är väl bara det att man känner att det börjar smyga sig på, det där med vardagen... Någon måste diska, någon måste städa.... Och det blir rörigt hemma och vi ska leva ihop på 46 kvadrat och det är svårt att vara ifred då. Men jag vill inte ha det annorlunda. Inte alls. För han är underbar och jag är kär.