42. Är det slut?

Dagen efter lögnernas slut? Kan det vara så? Är de slut nu? Är det slut på allt konstigt som inte jag fått ihop i min hjärna?

Mailade henne, men har ännu inte fått svar.

Jag hoppas verkligen att han förstår allvaret i situationen. Han säger att han vill det här med mig och var fruktansvärt ledsen igår. Har aldrig sett honom sådan och vill aldrig göra det igen. Så jag hoppas verkligen att det är så att jag betyder tillräckligt mycket för honom för att han ska kunna hålla sig till sanningen.

Fortfarande vet jag inte om han berättat allt... Och om det han berättat var sant. Han har lovat så många gånger att han sagt sanningen, så nu känns det svårt att tro på honom. Att lita på det han säger. Så jag vet inte om det är så här nu heller...

Oavsett vilket så känns det som det här är en version man som flickvän hellre vill höra. Så jag antar att jag väljer att tro på det här, för min egen skull. För att annars krossas mitt hjärta totalt och då orkar jag inte mer. Det får vara slut nu. Får vara nog.

41. Nio månader med lögner

Jag trodde de var slut. Jag hoppades att de var över. Men inte då... Lögnerna hade tydligen bara börjat...

Efter nästan nio månader får jag reda på att han ljugit för mig sedan början. Att det är därför allt varit så kryptiskt och konstigt. Att det är därför jag inte fått ihop det. Kanske äntligen fått höra något som börjar likna sanningen. Jag vet inte, för jag vet ju inte om jag kan tro på honom nu heller - inte när han ljugit för mig så många gånger innan när vi pratat om det.

Så vad händer nu? Kommer jag någonsin kunna förlåt? Våga lita igen? Tro på det han säger? Hur vet jag att han talar sanning nu. Är det värt det? Vill jag det här?

Hela min värld är ur balans. Jag har inte kunnat sova inatt. Vaknat och snurrat runt, skrikit i sömnen utan att det kommer något ljud. Och ångesten. Ångesten som finns där inom mig. Värken i magen och illamåendet som tränger upp. Tårarna som rinner. För min skull. För min egen skull. Jag tycker faktiskt synd om mig själv. För det här känns för jävligt. Så här ska det inte vara. Så här ville jag inte ha det. Han är någon annan än den jag trodde... Är det värt det? Går det ändå? Vill jag ändå? Jag vet inte.

Jag vet ingenting.

Ingenting...

För allt är bara lögner och falskspel och jag förstår inte varför. Varför? Vill han vara någon annan? Ha ett annat liv? Vad handlar det om? Jag försöker vara klok och se bakom hans lögner och svek. Vad var meningen? Trodde han att jag skulle tycka det var bättre? Att han skulle framstå som bättre? Är det vad han sagt till sina kompisar för att imponera på dem? Jag förstår inte... Och det gör ont. Helt sjukt ont...

Vad händer nu?