Han var bortrest med sina vänner en vecka och jag hade det lugnt och skönt själv hemma. Träffade familjen och mailade med flera gulliga killar. Och ändå blev det så påtagligt jobbigt när han kom hem. Började naturligtvis ganska snabbt bråka om datumen med flytten - förhoppningsvis blir den av inom två, tre veckor. Så jag gick och lade mig sedan och somnade till slut.
På natten drömde jag natruligtvis om honom. Att vi skulle ha sex. Och i drömmen visste jag att han varit bortrest och säkert legat med femton olika tjejer och det är den ångesten som sitter i. För han är det bästa sex jag någonsin haft - borde ju vara konstigt annars, efter så många år ihop. Och tanken på honom ihop med andra får mig att må fruktansvärt illa. Så det gör riktigt ont i magen och bränner i halsen. Men ändå vill jag inte ha honom själv. Är inte det sjukt? Jag vill inte ha honom, men ingen annan ska få honom heller. För han är inte längre den han var och vi trivs helt enkelt inte ihop, utan det är bara för sexet jag vill ha kvar honom och det blir ju bara helfel.
Sedan är väl inte jag den som ska klaga på ifall det nu skulle vara så att han haft sex med andra sedan vi gjorde slut för drygt en månad sedan. Jag vet inte om det finns någon gräns för hur lång tid det måste gå, men själv träffade jag ju K på krogen bara någon vecka efter och följde med honom hem. Sedan sov jag hos honom några dagar senare, på nyårsnatten också.
Men sedan dess har det inte varit något och det är väl kanske det som gör att jag längtar efter det. Och jag vet att det är bara att glömma, för det skulle innebära att vi behöver prata om ifall det är så att han har haft sex med andra och det vill jag inte veta - eller jo - jag vill veta om han inte har det. Annars blir det värre och jag dör.
Får försöka glömma. Inte tänka på det. Hitta någon som är bättre helt enkelt. Och det borde ju gå, för det där med att ha bra sex ihop, det kommer ju med tiden när man lär känna varandras kroppar. Men ändå. Det gör ont i mig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar