24. Livet går vidare

Det gick ändå hyfsat bra i lördags. Fick pratat med honom om att det gått alldeles för fort och att jag var inte beredd att slänga mig in i något. Verkade som han ändå förstod, men förklarade också att han absolut inte hade bråttom utan kunde vänta om jag behövde det. Saken är att det är inte så jag känner alls, utan som jag tänker är det bara så att han är inte någon som jag vill ha någon djupare relation med alls just nu. 

Under veckan har jag fått några sms från honom om att han saknar mig och tycker jag är underbar och så vidare. Och då får jag dåligt samvete igen för jag ville ju inte känna den här pressen. Det är som om han lyfter upp mig till skyarna och får mig att vara så fantastisk och jag klarar inte leva upp till det. Jag orkar inte leva upp till det. 

För att få lite distans så har jag pratat med några andra killar på nätet under veckan. Har dock inte träffat någon mer och det är väl lika bra det. Däremot så har jag fått flera sms från amerikanen, som ju är alldeles för gammal för mig. Han ringde i helgen också, men jag ville inte svara. Har inte velat svara på hans sms heller, men han skickar nya hela tiden ändå. Hemsk jag känner mig som dissar någon så, men jag orkar helt enkelt inte. Vi sågs liksom två timmar ungefär och nu blir jag inte av med honom. 

Vilka problem man har... För många killar som vill träffa en.